Om man tycker om att vara ute i naturen till exempel gå på vandring finns det en chans att du kan träffa på björn. Björnen drar sig naturligt undan när människor är i närheten men ibland finns det omständigheter som gör att ett möte kan hända. Då är det viktigt att veta hur man ska bete sig för att inte bli skadad. Björnen är ett rovdjur som har anpassat sig till många olika klimatzoner förutom väldigt torra marker, vilket gör att den är anpassningsbar. Björnar lever oftast i ensamhet och är aktiva i skymningen och under natten.

Vid möte med björn

Man bör inte störa björnen i dess naturliga miljö En man utklädd till björn störde en björnhona med ungar vilket givetvis skapar en väldigt farlig situation. Mannen utsatte sig själv för livsfara och dessutom störde en björnhonas frid och fick den att tro att hennes ungar var i fara. Om man möter en björn, oavsett om du har orsakat situationen eller ej, bör du motstå känslan att vilja springa därifrån. det kommer att trigga igång björnens jaktinstinkt. Klättra inte upp i ett träd eftersom björnen är en utmärkt klättrare. Det du kan göra är att gå mot björnen, se till att den ser dig, men vik av snett ifrån björnen till det att du kommer på säkert avstånd från den.

Björnjakt är nödvändig

För att hålla björnstammen reglerad behövs det björnjakt. Det är Naturvårdsverket som reglerar björnjakten i Sverige och bestämmer hur många som behöver skjutas varje år. Björnen är ett fridlyst djur och får endast jagas inom strikt kontrollerade former och ibland kallas det för skyddsjakt. Om du vill delta i skyddsjakt av björn måste du skicka in en ansökan till Länsstyrelsen. En av anledningarna till skyddsjakten är för att skydda både människors egendom, renar och annan tamboskap. I vissa fall, kan det handla om att skydda befolkningen från en viss björn och då fattar Länsstyrelsen beslut om avlivning i just det fallet.

Nalle Puh är förmodligen världen mest kända björn. Den lilla gula björnen med den röda tröjan som tillsammans med sina vänner hittar på flera upptåg, det ena tokigare än det andra. Nalle Puh bor i Sjumilaskogen och älskar honung. Boken är skriven av A.A. Milnes och publicerades första gången 1926. Boken blev en succé över hela världen och är ännu idag lika populär. På 60-talet köpte Disney rättigheterna till Nalle Puh och flera tecknade filmer har producerats. Det finns både tecknade serier med korta klipp och långfilmer som gestaltar den mysiga björnen och hans unika skara av vänner.

Nalle Puh och hans vänner

Nalle Puh har flera vänner som hängt med sedan boken skrevs. De är lika omtyckta som Puh och alla har unika karaktärsdrag. Nasse är en liten gris som är rädd för nästan allt i sin omgivning. Fast någon liten fegis är han inte, utan han övervinner ofta sin rädsla. En annan älskad karaktär är den buttra åsnan I-or som kan få den gladaste att deppa samman genom hans negativitet. Tiger är gängets clown som studsar omkring på sin svans till den sluge Kanins förtret. Det finns många minnesvärda karaktärer och nu kommer en ny film med Nalle Puh där vi får stifta bekantskap med en pingvin.

Verklighetens Nalle Puh

När A.A. Milne skrev Nalle Puh använde han sin sons gosedjur som förlagor till bokens karaktärer. Puhs bästa kompis är en människopojke med namnet Christopher Robins som baseras på författarens son. A.A. Milne brukade berätta sagor för sin son om dennes leksaksdjur. Till slut skrev han ner berättelserna och så kom sagan om Nalle Puh till. Namnet på Nalle Puh är en svensk översättning. På originalspråket heter han ”Winnie-the-Pooh” efter björnen Winnipeg. Verklighetens Winnipeg var inte gul utan en svartbjörn som bodde på London Zoo i början på förra sekelskiftet. Tänk att en tygnalle från 1900-talets början kan ge upphov till en så älskad karaktär som ständigt lockar nya fans.

Svensk björnjakt är reglerad av Naturvårdsverket men är du en erfaren jägare är ändå drömmen om att få nedlägga de skandinaviska skogarnas mest respektingivande däggdjur möjlig att uppfylla. Vi har en växande björnstam i flera län och beståndet behöver regleras genom jakt. Ibland bedrivs även skyddsjakt på björn. Ställande hundar som t.ex. karelsk björnhund spelar ofta en viktig roll vid jakt på björn och det är helmantlad ammunition av grov kaliber som gäller i de flesta fall. Tidigare har man varit försiktig men björnkött då det kan innehålla trikiner men idag finner man det i många delikatessdiskar. Björnskinn har ansetts ha ett stort värde ända sedan historisk tid.

Läppbjörnens latinska namn är Melursus ursinus. Trots att den till utseendet liknar kragbjörnen, är den inte närmare släkt med denna björn, som tillhör släktet Ursus, och inte Melursus. Läppbjörnen är faktiskt den enda björnen av sitt släkte.

Läppbjörnen lever framförallt i regnskogar i Indien och Sri Lanka, men de förekommer också i Bangladesh, Bhutan och Nepal. Förutom regnskogar kan de också leva i torrare skogar och i gräsområden. De behöver tillgång till grottor eller tät vegetation, eftersom det är på dessa platser som de vilar på dagen, då de för det mesta är inaktiva. Istället letar de efter föda på nätterna. De äter framförallt insekter, och är särskilt lämpade för att jaga fram och äta termiter. De öppnar då termitstacken med sina klor, och kan sedan helt enkelt suga i sig insekterna likt en dammsugare. De tycker dock även om bin och myror, liksom olika frukter. Fördomen om att björnar tycker om honung är inte heller tagen ur luften, då den stämmer på läppbjörnen. För att komma åt insekter, frukter och honung är läppbjörnarna duktiga på att klättra i träd. Läppbjörnar har ingen vinterdvala såsom många andra björnarter, men däremot är de mer inaktiva under regnperioder.

Läppbjörnar är vanligtvis inte aggressiva, utan snarare skygga. Däremot har de nedsatt synsinne och hörselsinne, vilket kan leda till att de blir överraskade om människor kommer nära dem. Detta kan i sin tur leda till att de försvarar sig genom att bli aggressiva. Människor är dock ett större hot mot läppbjörnen än de är mot människor, då människor jagar dem för deras galla och deras kött. Ett stort hot är också att deras levnadsområden, regnskogarna, håller på att förstöras. Idag listas arten som sårbar, och det uppskattas finnas mellan 7 000 och 10 000 individer kvar i världen. Om du vill göra det du kan för artens överlevnad kan du, förutom att leva så miljövänligt som möjligt, till exempel bli djurskötare på ett zoo som håller läppbjörnar. När man arbetar som djurskötare tillbringar man en stor del av sin arbetstid med att städa upp efter djuren, och då kan det vara skönt att slippa städa när man kommer hem. Om du vill ha hjälp med städning i ditt hem, antingen till vardags eller i form av flyttstädning i Göteborg, kan du gå in på Prohomeservice.se.

Grizzlybjörnen, vars latinska namn är Ursus arctos horribilis, är en nordamerikansk underart till brunbjörnen. Grizzlybjörnens utbredningsområde sträcker sig från Alaska och Kanada på den norra delen av kontinenten till de amerikanska staterna Washington, Montana, Idaho och Wyoming i söder. Majoriteten av alla grizzlybjörnar inom USA:s gränser finns i Alaska, där beståndet består av mellan 30 000 och 35 000 björnar. Detta kan jämföras med att det i hela övriga USA endast finns mellan 800 och 1000 grizzlybjörnar, som alla lever i nationalparker. I Kanada finns ytterligare ett bestånd på mellan 26 900 och 34 150 björnar. För att hålla björnstammen i Kanada på en stabil nivå skjuter man varje år cirka 450 björnar. Om man tittar på grizzlybjörnens utbredningsområde genom historien ser man att de gradvis har dragit sig allt längre norrut. Om detta beror på den globala uppvärmningen eller mänsklig aktivitet är dock oklart.

Annars är grizzlybjörnen en mångsidig björn som trivs i en mängd olika miljöer, från älvdalar till fjäll, skog, slättland och till och med arktisk tundra. Grizzlybjörnen är ett rovdjur, men är egentligen en allätare – deras kost består av både växter och djur. De står högt upp i näringskedjan, och attackerar även större däggdjur som älgar, bisonoxar och till och med svartbjörnar. Det är dock mer troligt att de attackerar ungar eller skadade djur i den storleken än en fullt frisk vuxen.

Grizzlybjörnen känns igen på sin päls, som är grå i topparna. Det från denna gråa ton som grizzlybjörnen har fått sitt namn; det kommer från engelskans ”grizzled” som betyder ”gråhårig” eller ”gråtonad”. Björnens latinska namn baseras dock inte på dess utseende, utan på dess natur, då de av experter anses vara mer aggressiva än andra björnar. Så sent som 2012 dödades en man av en grizzlybjörn i en nationalpark i Alaska, och eftersom det inte är den första attacken från en grizzlybjörn på människor kanske björnen har förtjänat sitt artnamn horribilis.

Om du är en björnfantast, och vill sprida kunskapen om dessa majestätiska djur, är det idag enkelt att skapa en hemsida på bara några minuter. Det är särskilt enkelt om man har ett användarvänligt webbhotell för att hosta sin hemsida. Du hittar rekommendationer till några av de bästa webhotellen på Webbhotells.se.

Om du tycker om att vara ute i naturen, vare sig du vandrar i skog och mark, uppe på fjället eller åker skidor, finns det viss risk för att du ska stöta på björn. Björnar drar sig naturligt undan från människor, så risken är liten, men om man skulle komma ansikte mot ansikte med en björn är det viktigt att vara förderedd och veta hur man ska bete sig.

Den första instinkten när man möter en björn kan vara att springa. Det är en dålig idé av flera anledningar. Dels har en människa mycket liten eller ingen chans att springa ifrån en björn, som är ett starkt och snabbt djur och kan spinga ikapp och döda en älg utan problem. Dels kan springandet locka fram björnens jaktinstinkt eller göra den nyfiken, vilket gör att den närmar sig. Man bör inte heller försöka undvika björnen genom att klättra upp i ett träd, eftersom björnar är betydligt bättre på att klättra i träd än människor. Det första man bör göra vid ett möte med en björn är istället att försöka göra sig så tydlig som möjligt, det vill säga försäkra sig om att björnen märker en. Sedan bör man fortsätta gå framåt i samma takt, men vika av snett från mötet, och röra sig sakta tillbaka mot den väg man kom ifrån. Om björnen reser sig på bakbenen behöver man inte få panik och börja springa. Det betyder nämligen inte att björnen förbereder för attack, utan endast att den vädrar i luften och vill se bättre, och försöka förstå vad du är.

Det är dock relativt enkelt att förebygga att man stöter på en björn i skogen. Det räcker med att göra små ljud som annonserar att man är på väg, till exempel genom att sjunga för sig själv. Björnar har mycket bra hörsel, och om de hör att en människa är på väg mot dem kommer de att dra sig undan, och kanske bara betrakta människan nyfiket på avstånd.

Ett sätt att vara ute i naturen utan att riskera att stöta på en björn är att boka ett företagsevent i Stockholm hos Äventyrsbanan. Då får du och dina kollegor samtidigt en oförglömlig upplevelse.

För den som tycker om naturupplevelser och djur, och vill uppleva djuren i deras naturliga miljö snarare än på zoo, kan guidade vandringar i djurens spår vara något. Särskilt populärt är att följa den mäktiga björnen på dess vandringar genom skogen.

En arrangör av björnvandringar är Sonfjällets nationalpark, som ligger i Vemdalen. Sonfjället är en av de äldsta nationalparkerna i Europa, och grundades redan 1909. Att just denna nationalpark anordnar björnvandringar är inte förvånande, eftersom området inom parkens gränser är ett av de björntätaste områdena i hela Sverige. Under vandringen följer man en guide som visar spåren efter björnens framfart: spillning, fotspår, iden, upprivna myrstackar och rivmärken på träd. Att få se en björn är långt ifrån garanterat, men kanske har man störst chans i hela Sverige att få se en på just en av dessa vandringar. Man har också chans att se flera andra vilda djur som lever i området, till exempel varg och järv. Det är inte bara björnarna som är starka i området, utan en stor älgstam lever också i nationalparken, varför man med ganska stor sannolikhet kan få syn på en av skogens konungar.

Även om man inte får syn på en björn under sin vandring kan man i samband med naturupplevelsen ägna sig åt en aktivitet som många björnar tycker om, nämligen fiske. Björnar har flera gånger observerats när de slår med ramarna efter lax och annan fisk i floder och vattendrag, och de har också setts lära ut fiskekonsten till sina ungar. Om vi människor ska fiska måste vi dock ta till fler redskap och hjälpmedel än bara våra händer. För dig som vill kombinera din björnvandring med fiske hittar du all utrustning för sportfiske som du behöver på Huntyardberras.com.

För dig som vill ta flera dagar på dig att uppleva nationalparken och de björnar som lever där kan du boka en stuga vid Sonfjällscampen i Hedeviken för övernattning. Det går också bra att tälta i nationalparken för den som vill leva närmare naturen, och man får plocka torra grenar från marken för att göra upp en eld under kontrollerade former. Det finns med andra ord alla möjligheter att komma så nära björnarna man vill – och vågar.

Människan tränger sig allt längre in i djurens naturliga habitat, och det är oundvikligt att någon form av kontakt mellan björn och människa sker. Den kan dock ske på väldigt olika sätt. En typ av ofarlig incident är till exempel det som hände i en matvarubutik i USA i oktober 2014, då en sex månader gammal björnunge tog sig in i butiken och sprang runt bland shopparna. Björnungen kunde fångas in av polisen, och lämnades över oskadd till en lokal djurskyddsorganisation, som planerar att släppa tillbaka björnungen i naturen.

Att människor attackeras av björnar är mycket ovanligt, men det händer. I Sverige har man bara rapporterat fyra dödsfall efter en björnattack under de senaste 100 åren. Det mest nyliga dödsfallet skedde 2007, då en man och hans hund attackerades av en björn utanför hans stuga i Jämtland. I september i år, 2014, dödades en ung man som var ute och gick i ett naturreservat med sina vänner, ungefär en timmes bilfärd utanför New York. Björnen var en svartbjörn, och den förföljde gruppen ungdomar, vilket gjorde att de separerades. När de timmar senare återfann sin vän var han död. Björnen har hittats och avlivats. Det senaste kända dödsfallet orsakat av en björn i området runt New Jersey skedde 1852.

Björnar är förutom rovdjur också asätare, vilket bekräftades då kadavret av en man påträffades utanför Kalifornien i oktober 2014. Mannen, som var 65 år gammal, tycks ha kollapsat utanför sin husvagn, där en svartbjörn hittade honom, släpade iväg honom, och åt av hans lik.

Ibland är det dock människan som är rovdjuret i förhållandet mellan björn och människa. Så var till exempel fallet då en björn sköts till döds i maj 2013 i Dalarna. De som sköt björnen var samer, som vallade sina renar på fjället. Enligt dem hade björnen blivit närgången, och enligt jaktförordningen har man rätt att skjuta ett rovdjur som attackerar tamdjur, såsom renar.

Människans förhållande till björnen kan därför minst sagt beskrivas som komplicerat. Å ena sidan porträtterar vi dem som teddybjörnar som är söta och kramgoa, och å andra sidan är vi rädda för att de ska attackera oss och våra tamdjur. Björnen i verkligheten är varken god eller ond, utan ett djur, som i vanliga fall undviker kontakt med människor men som ibland pressas till att agera mot sin natur.

Björnen har länge vördats och aktats för sin styrka, vilket har lett till att den förekommer i flera olika legender och mytologier. I de forntida samhällena i Finland och Sibirien sågs björnen till exempel som förfädernas ande, liksom i Koreansk mytologi. Björnen vördades också inom den samiska religionen och schamanismen, där björnkult var vanligt förekommande. Björnkult är en slags religiös offerceremoni vid dödandet av en björn, då björnen äts upp i sin helhet. Björnens ben offras sedan i samma ordning som de åts upp, och resterna begravs i den position de suttit på björnen.

Hos kelterna fanns flera gudar i skepnaden av en björn. Björnen har också en framträdande roll i den skotska legenden ”Den norska brunbjörnen”, i vilken en prinsessa gifter sig med en prins som förvandlats till en björn av en häxa. Prinsessan måste utstå fem års prövningar innan prinsen åter förvandlas till människa.

Även i Frankrike finns legender där björnen har huvudrollen. Historien om Jean de l’Ours (ours betyder ’björn’ på franska) har ärvts genom historien genom att den berättats muntligt generation för generation, och handlar om en man som är son till en kvinna och en björn, som ger sig ut ur sin grotta för att ge sig ut på äventyr genom landet. Under hans resa får han uppleva många saker, bland annat att träffa nya vänner, att besegra djävulen och att bli förråd, men det slutar som i så många andra sagor med att han lever lyckligt i alla sina dagar.

Inom den nordiska mytologin har björnen en mer krigisk roll. Det finns historiska belägg för att krigare som kallades bärsärker existerade. De var vilda krigare som befann sig i någon form av trans medan de slogs. De flesta forskare tror idag att de arbetade sig till ett mentalt stadie av vrede, men vissa menar att de intog någon form av droger innan ett slag. Bärsärkerna var svurna till Oden, en gud som var särskilt förknippad med just björnen. Bärsäkerna avbildas också oftast med en klädnad gjord av björnskinn. De trodde att de genom att bära björnskinn kom närmare Oden och skulle favoriseras av guden i strid, och att de dessutom skulle få låna björnens styrka.

Björnen är ett djur som fascinerar oss än idag, så det är inte konstigt att det figurerar i så många olika mytologier och legender i hela världen. Än idag lever många av dessa sagor vidare i form av filmversioner och andra inslag i vår populärkultur.

Brunbjörnen är en underart till djurfamiljen björn, som på latinska heter Ursidae. Brunbjörnens heter på latin Ursus arctos, och är vitt utbredd i den holarktiska regionen. Denna region omfattar Europa, den norra halvan av Asien, Afrika norr om Sahara och hela Nordamerika, ner till mitten av Mexiko, och sträcker sig med andra ord över i stort sett hela norra halvklotet.

Brunbjörnen har i sig flera underarter, varav de vanligaste är grizzlybjörnen (Ursus arctos horribilis) och kodiakbjörnen (Ursus arctos middendorffi). Den underart som förekommer i Sverige är den så kallade europeiska brunbjörnen, Ursus arctos arctos, som finns utbredd över nästan hela den Europeiska kontinenten.

Brunbjörnen kan sägas vara en allätare, då den äter både kött och växtbaserad föda, och sammansätter sin kost beroende på vad som finns tillgängligt. I Sverige har forskning kring våra björnars föda visat att ungefär 45 % består av bär, men brunbjörnen äter också växter, frukter, insekter (20 % av de svenska björnarnas föda bestod av myror – Baloo hade uppenbarligen rätt), jaktbyten, fisk och kadaver. När brunbjörnar jagar består deras byte oftast av älgkalvar, men en björn kan också ta ner en fullvuxen älg. Även renar är ett relativt vanligt byte; forskning visar att en björn dödar i snitt elva renkalvar per år. Björnar äter större mängder föda under hösten för att samla på sig energi inför vintern, då de går i ide. Under dessa månader varken äter eller dricker björnen.

Björnhonan föder ungar vartannat år, och kan ha mellan en och fyra ungar i varje kull. Det händer att björnhanar dödar en björnhonas ungar för att hon ska kunna bli dräktig igen och han ska kunna para sig med henne, och därmed föra sina egna gener vidare. För att undvika detta parar sig björnhonan med så många hanar som möjligt – detta gör att de känner igen honan senare och lämnar ungarna ifred. Ungarna växer upp enbart med honan tills de är mellan 1,5 och 2,5 år, och lämnar henne sedan.

Om du vill lära dig mer om brunbjörnen kan du med ett kanalpaket från C More få tillgång till C More Play, och på det sättet se dokumentärer om björnar och andra djur när som helst.