Inlägg taggade med "Björn"

Läppbjörnens latinska namn är Melursus ursinus. Trots att den till utseendet liknar kragbjörnen, är den inte närmare släkt med denna björn, som tillhör släktet Ursus, och inte Melursus. Läppbjörnen är faktiskt den enda björnen av sitt släkte.

Läppbjörnen lever framförallt i regnskogar i Indien och Sri Lanka, men de förekommer också i Bangladesh, Bhutan och Nepal. Förutom regnskogar kan de också leva i torrare skogar och i gräsområden. De behöver tillgång till grottor eller tät vegetation, eftersom det är på dessa platser som de vilar på dagen, då de för det mesta är inaktiva. Istället letar de efter föda på nätterna. De äter framförallt insekter, och är särskilt lämpade för att jaga fram och äta termiter. De öppnar då termitstacken med sina klor, och kan sedan helt enkelt suga i sig insekterna likt en dammsugare. De tycker dock även om bin och myror, liksom olika frukter. Fördomen om att björnar tycker om honung är inte heller tagen ur luften, då den stämmer på läppbjörnen. För att komma åt insekter, frukter och honung är läppbjörnarna duktiga på att klättra i träd. Läppbjörnar har ingen vinterdvala såsom många andra björnarter, men däremot är de mer inaktiva under regnperioder.

Läppbjörnar är vanligtvis inte aggressiva, utan snarare skygga. Däremot har de nedsatt synsinne och hörselsinne, vilket kan leda till att de blir överraskade om människor kommer nära dem. Detta kan i sin tur leda till att de försvarar sig genom att bli aggressiva. Människor är dock ett större hot mot läppbjörnen än de är mot människor, då människor jagar dem för deras galla och deras kött. Ett stort hot är också att deras levnadsområden, regnskogarna, håller på att förstöras. Idag listas arten som sårbar, och det uppskattas finnas mellan 7 000 och 10 000 individer kvar i världen. Om du vill göra det du kan för artens överlevnad kan du, förutom att leva så miljövänligt som möjligt, till exempel bli djurskötare på ett zoo som håller läppbjörnar. När man arbetar som djurskötare tillbringar man en stor del av sin arbetstid med att städa upp efter djuren, och då kan det vara skönt att slippa städa när man kommer hem. Om du vill ha hjälp med städning i ditt hem, antingen till vardags eller i form av flyttstädning i Göteborg, kan du gå in på Prohomeservice.se.

Glasögonbjörnen heter på latin Tremarctos ornatus, och den har fått sitt namn på grund av sin karakteristiska päls. Pälsen är för det mesta svart eller mörkbrun, men över ansiktet finns två strimmor av vit päls som går i en båge runt båda ögonen i en form som liknar glasögon. De vita strimmorna kan dock variera stort i form från björn till björn; det finns glasögonbjörnar som nästan inte har dessa markeringar alls, och andra som är nästan helt vita i ansiktet.

Glasögonbjörnen är unik såtillvida att den är den enda björnarten som lever på södra halvklotet. Glasögonormen kan hittas i Sydamerika, och den är det största rovdjuret på hela den sydamerikanka kontinenten. Den finns framförallt i Anderna och de bergsområden som angränsar till Anderna, och förekommer således i Colombia, Venezuela, Ecuador, Peru och Bolivia. Glasögonormens tillstånd i världen är sårbart, vilket bara är en klassificering högre än starkt hotad. Om man är en djurälskare som gärna skulle vilja se glasögonormen i vilt tillstånd bör man därför inte vänta för länge med att göra en resa till Sydamerika. Om du driver en resebyrå vet du att det krävs mycket planering inför en sådan resa, särskilt när man ska ansvara för alla resenärer. Då kan det vara skönt att i alla fall inte behöva tänka på om pengarna från resebyråns fakturor kommit in. Genom att ta hjälp av Fakturino för att sälja fakturor kan du koncentrera dig helt på att boka hotell, planera utflykter och förbereda allt annat inför resan.

Om man faktiskt reser iväg för att se en glasögonorm ska man ge sig ut och leta i gryningen eller under natten. Det är nämligen då som björnarna är aktiva. På dagarna sover björnarna på platser där de kan gömma sig undan solens sken, till exempel i naturliga grottor eller bland trädens stora rötter. Glasögonormen lever helst i blöta skogar, och håller sig således alltid i närheten av träd. De är mycket skickliga klättrare, och hittar en stor del av sin föda i träden. Till skillnad från många andra björnarter går glasögonormen inte i ide under vintern. De lever ensamma hela sina liv, förutom under parningstiden, då de lever i par.

Grizzlybjörnen, vars latinska namn är Ursus arctos horribilis, är en nordamerikansk underart till brunbjörnen. Grizzlybjörnens utbredningsområde sträcker sig från Alaska och Kanada på den norra delen av kontinenten till de amerikanska staterna Washington, Montana, Idaho och Wyoming i söder. Majoriteten av alla grizzlybjörnar inom USA:s gränser finns i Alaska, där beståndet består av mellan 30 000 och 35 000 björnar. Detta kan jämföras med att det i hela övriga USA endast finns mellan 800 och 1000 grizzlybjörnar, som alla lever i nationalparker. I Kanada finns ytterligare ett bestånd på mellan 26 900 och 34 150 björnar. För att hålla björnstammen i Kanada på en stabil nivå skjuter man varje år cirka 450 björnar. Om man tittar på grizzlybjörnens utbredningsområde genom historien ser man att de gradvis har dragit sig allt längre norrut. Om detta beror på den globala uppvärmningen eller mänsklig aktivitet är dock oklart.

Annars är grizzlybjörnen en mångsidig björn som trivs i en mängd olika miljöer, från älvdalar till fjäll, skog, slättland och till och med arktisk tundra. Grizzlybjörnen är ett rovdjur, men är egentligen en allätare – deras kost består av både växter och djur. De står högt upp i näringskedjan, och attackerar även större däggdjur som älgar, bisonoxar och till och med svartbjörnar. Det är dock mer troligt att de attackerar ungar eller skadade djur i den storleken än en fullt frisk vuxen.

Grizzlybjörnen känns igen på sin päls, som är grå i topparna. Det från denna gråa ton som grizzlybjörnen har fått sitt namn; det kommer från engelskans ”grizzled” som betyder ”gråhårig” eller ”gråtonad”. Björnens latinska namn baseras dock inte på dess utseende, utan på dess natur, då de av experter anses vara mer aggressiva än andra björnar. Så sent som 2012 dödades en man av en grizzlybjörn i en nationalpark i Alaska, och eftersom det inte är den första attacken från en grizzlybjörn på människor kanske björnen har förtjänat sitt artnamn horribilis.

Om du är en björnfantast, och vill sprida kunskapen om dessa majestätiska djur, är det idag enkelt att skapa en hemsida på bara några minuter. Det är särskilt enkelt om man har ett användarvänligt webbhotell för att hosta sin hemsida. Du hittar rekommendationer till några av de bästa webhotellen på Webbhotells.se.

Om du tycker om att vara ute i naturen, vare sig du vandrar i skog och mark, uppe på fjället eller åker skidor, finns det viss risk för att du ska stöta på björn. Björnar drar sig naturligt undan från människor, så risken är liten, men om man skulle komma ansikte mot ansikte med en björn är det viktigt att vara förderedd och veta hur man ska bete sig.

Den första instinkten när man möter en björn kan vara att springa. Det är en dålig idé av flera anledningar. Dels har en människa mycket liten eller ingen chans att springa ifrån en björn, som är ett starkt och snabbt djur och kan spinga ikapp och döda en älg utan problem. Dels kan springandet locka fram björnens jaktinstinkt eller göra den nyfiken, vilket gör att den närmar sig. Man bör inte heller försöka undvika björnen genom att klättra upp i ett träd, eftersom björnar är betydligt bättre på att klättra i träd än människor. Det första man bör göra vid ett möte med en björn är istället att försöka göra sig så tydlig som möjligt, det vill säga försäkra sig om att björnen märker en. Sedan bör man fortsätta gå framåt i samma takt, men vika av snett från mötet, och röra sig sakta tillbaka mot den väg man kom ifrån. Om björnen reser sig på bakbenen behöver man inte få panik och börja springa. Det betyder nämligen inte att björnen förbereder för attack, utan endast att den vädrar i luften och vill se bättre, och försöka förstå vad du är.

Det är dock relativt enkelt att förebygga att man stöter på en björn i skogen. Det räcker med att göra små ljud som annonserar att man är på väg, till exempel genom att sjunga för sig själv. Björnar har mycket bra hörsel, och om de hör att en människa är på väg mot dem kommer de att dra sig undan, och kanske bara betrakta människan nyfiket på avstånd.

Ett sätt att vara ute i naturen utan att riskera att stöta på en björn är att boka ett företagsevent i Stockholm hos Äventyrsbanan. Då får du och dina kollegor samtidigt en oförglömlig upplevelse.

Människan tränger sig allt längre in i djurens naturliga habitat, och det är oundvikligt att någon form av kontakt mellan björn och människa sker. Den kan dock ske på väldigt olika sätt. En typ av ofarlig incident är till exempel det som hände i en matvarubutik i USA i oktober 2014, då en sex månader gammal björnunge tog sig in i butiken och sprang runt bland shopparna. Björnungen kunde fångas in av polisen, och lämnades över oskadd till en lokal djurskyddsorganisation, som planerar att släppa tillbaka björnungen i naturen.

Att människor attackeras av björnar är mycket ovanligt, men det händer. I Sverige har man bara rapporterat fyra dödsfall efter en björnattack under de senaste 100 åren. Det mest nyliga dödsfallet skedde 2007, då en man och hans hund attackerades av en björn utanför hans stuga i Jämtland. I september i år, 2014, dödades en ung man som var ute och gick i ett naturreservat med sina vänner, ungefär en timmes bilfärd utanför New York. Björnen var en svartbjörn, och den förföljde gruppen ungdomar, vilket gjorde att de separerades. När de timmar senare återfann sin vän var han död. Björnen har hittats och avlivats. Det senaste kända dödsfallet orsakat av en björn i området runt New Jersey skedde 1852.

Björnar är förutom rovdjur också asätare, vilket bekräftades då kadavret av en man påträffades utanför Kalifornien i oktober 2014. Mannen, som var 65 år gammal, tycks ha kollapsat utanför sin husvagn, där en svartbjörn hittade honom, släpade iväg honom, och åt av hans lik.

Ibland är det dock människan som är rovdjuret i förhållandet mellan björn och människa. Så var till exempel fallet då en björn sköts till döds i maj 2013 i Dalarna. De som sköt björnen var samer, som vallade sina renar på fjället. Enligt dem hade björnen blivit närgången, och enligt jaktförordningen har man rätt att skjuta ett rovdjur som attackerar tamdjur, såsom renar.

Människans förhållande till björnen kan därför minst sagt beskrivas som komplicerat. Å ena sidan porträtterar vi dem som teddybjörnar som är söta och kramgoa, och å andra sidan är vi rädda för att de ska attackera oss och våra tamdjur. Björnen i verkligheten är varken god eller ond, utan ett djur, som i vanliga fall undviker kontakt med människor men som ibland pressas till att agera mot sin natur.

Björnen har länge vördats och aktats för sin styrka, vilket har lett till att den förekommer i flera olika legender och mytologier. I de forntida samhällena i Finland och Sibirien sågs björnen till exempel som förfädernas ande, liksom i Koreansk mytologi. Björnen vördades också inom den samiska religionen och schamanismen, där björnkult var vanligt förekommande. Björnkult är en slags religiös offerceremoni vid dödandet av en björn, då björnen äts upp i sin helhet. Björnens ben offras sedan i samma ordning som de åts upp, och resterna begravs i den position de suttit på björnen.

Hos kelterna fanns flera gudar i skepnaden av en björn. Björnen har också en framträdande roll i den skotska legenden ”Den norska brunbjörnen”, i vilken en prinsessa gifter sig med en prins som förvandlats till en björn av en häxa. Prinsessan måste utstå fem års prövningar innan prinsen åter förvandlas till människa.

Även i Frankrike finns legender där björnen har huvudrollen. Historien om Jean de l’Ours (ours betyder ’björn’ på franska) har ärvts genom historien genom att den berättats muntligt generation för generation, och handlar om en man som är son till en kvinna och en björn, som ger sig ut ur sin grotta för att ge sig ut på äventyr genom landet. Under hans resa får han uppleva många saker, bland annat att träffa nya vänner, att besegra djävulen och att bli förråd, men det slutar som i så många andra sagor med att han lever lyckligt i alla sina dagar.

Inom den nordiska mytologin har björnen en mer krigisk roll. Det finns historiska belägg för att krigare som kallades bärsärker existerade. De var vilda krigare som befann sig i någon form av trans medan de slogs. De flesta forskare tror idag att de arbetade sig till ett mentalt stadie av vrede, men vissa menar att de intog någon form av droger innan ett slag. Bärsärkerna var svurna till Oden, en gud som var särskilt förknippad med just björnen. Bärsäkerna avbildas också oftast med en klädnad gjord av björnskinn. De trodde att de genom att bära björnskinn kom närmare Oden och skulle favoriseras av guden i strid, och att de dessutom skulle få låna björnens styrka.

Björnen är ett djur som fascinerar oss än idag, så det är inte konstigt att det figurerar i så många olika mytologier och legender i hela världen. Än idag lever många av dessa sagor vidare i form av filmversioner och andra inslag i vår populärkultur.