Ja, men kul! En av dem blir ju jag.  Fick ett mail av chefen idag där det stod att han hade pratat med sin chef i fredags om hur viktig min tjänst var och att den verkligen behövs vara kvar. Idag skulle det diskuteras huru vida jag skulle få fortsätta eller inte. Jag har alltid varit ganska säker på att jag kommer att få fortsätta eftersom att jag verkligen behövs i Malgovik men efter att jag nyss läst VK på nätet så är jag ganska säker på att det är bara att säga adjö till min lilla pingla i 3:an och klara mig på en 50%ig anställning på Studiefrämjandet. Visst, inte ska jag väl klaga över det. Men va fan... när det varje år pratas om att det ska skäras ner i kommunerna och att de ligger back flera jävla miljoner så blir jag så otroligt irriterad. Hur kan detta uppstå? Hur kan det komma sig att varje jävla år så blir det köpstopp för skolorna. Sker det aldrig någon förändring? Lär man sig aldrig något av vad som går snett?
Nu ska jag inte lägga mig i en massa politiskt tjaffs och tro att jag skulle veta någonting. Men eftersom att dessa nedskärningar drabbar en stackare som jag så är det väl klart att jag blir irriterad. Det klagas på att unga har så svårt att få jobb idag - ja, och lättare lär det ju inte bli när var sjunde anställd i kommunen kommer att bli av med sina jobb.

Är det det här som kallas LÅGFUCKINGKONJUKTUR?

Godnatt på er. Nu ska jag krypa ner i sängen och sura, alldeles själv. :(